Kollade nyss studentportalen och såg att jag klarat Language Profiency Exam 1! Dessutom meddelade Lotta att Lingvistiken är rättad och rapporterad, dock tar det någon dag innan man ser resultatet. Men jag hoppas på att jag klarat den också. Hon sa att resultatet var högt i våran grupp även fast vi fått en svårare tenta och det känns bra.
Nu ska jag till skolan och ha mitt sista seminarium i Brittisk kultur. Nästa vecka är det tenta som gäller.
Med tanke på att jag nästan aldrig skriver här länge så borde jag ha närmre noll visits, men icke! Och jag insåg precis varför. När jag kollade på top searches så stod det Jesse Spencer i 5 olika varianter. Då kan man också gissa vilket inlägg som är mest besökt. Precis. EyeCandy.
Förövrigt så är jag helt kär i What about now, längtar som en tok efter albumet.
Nej, nu ska jag till skolan och förhoppningvis klara av fonetiken (ja, eller hur).
Kollade nyss på “filmen om Amir” eller vad den nu hette. Tror det var Kakki som gjort den och den var himla mysig =)
Jag saknar gemenskapen som fanns där uppe i Skellefteå. Här är det så långt till alla kompisar, lite mer än typ dörren bredvid som det brukade vara i Skellefteå. Jag hatar att vara så anonym också, jag vill att folk ska känna igen mig när jag går till skolan. Jag vill kunna hälsa på varenda männska jag ser i skolan för att det är mina kompisar. Det kommer knappast hända här nere. Samtidigt kan man inte leva kvar i studentlivet hela livet heller. Man måste lixom ta steget ut ifrån det och så får man skaffa kompisar på något annat ställe. Det blir nog lättare när man får jobb 
Men jag saknar er där uppe. Förhoppningsvis kommer jag snart och hälsar på. Så får vi se vem som får äran att ha en nattgäst en helg 
Nu har det gått ett bra tag sen jag bloggade förra gången och jag tänkte att det kanske var dags att skriva en rad eller två igen. Här nere i Linköping flyter allt på som vanligt. Garderoben är snart inmonterad och de sista kartongerna kan då bli uppackade. Datum för min födelsedagsfest är bestämt och inbjudningar utskickade. Har dock insett hur få av mina kompisar det är som faktiskt bor i den här staden. Jag vill ha allt Skellefte folk, vill dock inte ha staden. Men jag saknar folket där uppe. Vi får se när jag kan ta mig dit och hälsa på Men om inte allt för lång tid hoppas jag.
Det känns som att det här med bloggande är en utgående trend på något sätt. I alla fall bland mina kompisar. Folk skaffar sig liv på andra ställen än framför datorn. Det känns bra tycker jag.
Förövrigt läste jag en intervju med Fredrik Strage förra veckan och han sa något väldigt klokt. “Jag har hellre roligt och är patetisk än har tråkigt och är seriös”. Där har vi någon som inte bryr sig ett dugg av vad folk tycker om honom. Beundransvärt tycker jag. Jag tänker hålla fasta på de där meningarna. Man får faktiskt ha kul även om man är snart 23. Man behöver inte vara endast tråkig, seriös och vuxen. Fyfan för ett sånt liv! Det går faktiskt att balansera med att leva livet också. Det finns inget värre än personer som inte har något barnasinne kvar.
Nu är jag ganska nyss hemkommen från ishallen efter en träning med lion girls, eller tre utav dem i alla fall. Jag fick lära mig tre danser och det gick väl hyffsat. Fick även förfrågan om jag kunde dansa på lördag. Men det kan jag ju inte. Vad man vill och inte vill är en helt annan sak. Nästa gång hoppas jag verkligen att jag kan vara med på matchen. Jag kan ju behöva lite mer träning innan dock.
[man kan bli ledsen för mindre. okänsligare person får man nog leta efter. Tyvärr.]
I finally booked my tickets for Spain! I will spend 4 days or so with my mum and stepdad in a town outside Malaga. Time to practise my not so good spanish.
[some people wait a lifetime for a moment like this]
Just got back from shopping with Malin. We found a few nice things to buy including a birthday present for Alex. Now it’s time for some studying before the construction guys get here.
I passed my exam! (Modeller för intern styrning) Only the 5th time I did it..
So today we got back the results for our diagnostic pronunciation test. The point was to choose either Brittish or American English (Irish please?) Either way, I chose American English in hopes of picking up ALOT from Tv shows so that I would pass it without difficulty. The problem was that you were allowed to have like 0 errors to pass and you needed to know fonetics. Great! That meant that I was stuck in the language lab listening to my own voice for 1½ hour. Oh and the funny thing was that I failed some words because they sounded too Brittish. The irony of it all.
The weekend was spent with Marie and Karin. The old times really comes back to you. I must go back to Stockholm soon again. (L)
